Det här är det minsta exemplet vi visar folk först. Ett seriellt EEPROM på ett av våra testkort använder adresspinnar så att flera enheter kan dela en bus. Varje adresspinne har två nollohmsbryggor: en upp till 3,3 V-railen, en ner till jord. Du monterar en av dem — inte båda.
Vad som faktiskt satt på kortet
På två av adresspinnarna var båda bryggorna monterade. Det skapar en seriekoppling från 3,3 V-railen, genom adressnoden, till jord — en kortslutning. BOM:en gav alla nio nollohmsbryggor samma värde och kapsel, med en tom do-not-mount-kolumn, och det enda som listades som avsiktligt obestyckat var fyra kondensatorer.
Konstruktörens not anger busadressen till 0x50, vilket är båda adressbitarna låga — så jordbryggorna var de avsedda, och bryggorna till railen skulle aldrig ha monterats.
Två saker går fel samtidigt
Railen är kortsluten mot jord på två ställen, så kortet startar inte. Och även utan kortslutningen drivs adressbitarna hög och låg samtidigt, så EEPROM:et har ingen definierad adress. Ett misstag, två fel.
Varför regeln teg
En deterministisk kortslutningskontroll letar efter ett enda nät som rör både en matningspinne och en jordpinne. Något sådant nät finns inte här — kortslutningen går genom en mellanliggande adressnod, så kontrollen returnerar ingenting. Det är en blind fläck i regeln, inte ett fel i den. Ett tomt resultat och en blind fläck ser likadana ut utifrån.
Probe följde kopparen från 3,3 V-railen genom båda monterade bryggor till jord, läste den tomma do-not-mount-kolumnen och loggade två fynd: en blockerare på kortet, och en lucka i vårt eget regelverk.