← Insikter

Case

Granskning av CERN:s DI/OT Zynq UltraScale+ System Board

En oberoende, publicerad granskning av ett 14-lagers FPGA-bärarkort — 67 fynd, varje ett citerat. Sådant som ERC och DRC inte ser.

2026-11-19 · 9 min · Case

Alla fynd är hämtade ur den publicerade granskningen på cern.probe.esharp.se.

Vi lät Probe läsa ett av de mest avancerade korten i CERN:s öppna hårdvarukatalog: DI/OT Zynq UltraScale+ System Board (OHWR0083, revision R5). Ett 14-lagers bärarkort på 222,4 × 100 mm med 1 104 komponenter och 1 208 nät, ritat i Altium Designer och publicerat under CERN-OHL-W-2.0. Det är inte vårt eget kort — och det är själva poängen. Granskningen är oberoende, och den ligger öppen att bläddra i.

Probe läser ett kort som en senior ingenjör skulle: layouten, schemat och varje komponents datablad tillsammans. Den kontrollerar vad som byggts mot vad varje del kräver, och visar varje fynd med beviset bakom. På det här kortet blev facit 67 fynd — 1 blocker, 43 major och 23 minor. Här är sex av dem, och varför de är svåra att fånga med regelkontroller.

En blocker som nätlistan döljer

Nätet GND binder ihop ett matningsstift (IC30 pin 22) och ett jordstift (IC48 pin 3) — en direkt kortslutning mellan matning och jord. En ERC ser två stift som båda lagligt får heta GND och säger ingenting. Probe läser vad stiften är i respektive datablad, ser att det ena matar och det andra jordar, och lyfter det som en blocker med bägge stiften utpekade.

Reset släpps innan matningarna är uppe

Det här är fyndet som visar vad “läsa schemat och databladet tillsammans” betyder.

PS_POR_B — power-on-reset till Zynq-kretsens processorsystem — släpps omkring 400 ms efter att P3V3 kommit upp. Men databladet (DS925, Table 37) är tydligt: PS_POR_B ska hållas låg tills alla PS-matningar nått sin miniminivå. På kortet är power-good-utgångarna för P0V85, P1V2, P1V8 och VCC_PSPLL från spänningsregulatorerna IC30 och IC31 helt enkelt inte inkopplade. Faller en av de matningarna halvvägs — eller triggar senare — släpps Zynq ändå ur reset, delvis matad.

Probe spårar hela power-good-kedjan stift för stift, jämför med databladets krav, och noterar dessutom att problemet är känt: det matchar CERN:s eget issue #385 och finns kvar i V5 (det fanns redan i V4). Det är inget en geometrisk regel kan hitta, för ingenting i layouten är “fel” — felet ligger i vad kopplingen betyder mot vad kretsen kräver.

När skyddet blir motståndet

USB-JTAG-översättaren IC4 (SN74AVC2T245) driver PS_SRST_B push-pull genom R324 (0 Ω), rakt mot övervakaren IC27 (MAX16025) som driver samma nät open-drain. Med en USB-kabel inkopplad och ingen JTAG-pod på plats vinner den push-pull-drivna högnivån över övervakarens open-drain-låg: både det 800 ms långa power-on-hållet och den manuella PB3-reseten sätts ur spel, och IC27:s utgång drivs mot sin 20 mA-gräns. Att se det kräver att man läser drivstyrkan i båda databladen och förstår vem som vinner — inte att två nät får röra vid varandra.

Brus som lämnar kortet

Probe listar 42 fall av off-board-koppling. Ett exempel: ETH_TXD3 och FMC.LA_N25 löper över varandra på lager L7 och L8, och Ethernet-kanten lägger uppskattat brus på LVDS-nätet. Det nätet har en kontakt på FMC-kontakten — så bruset följer med ut ur kortet, in på vad som än sitter i kontakten. (Magnituderna bygger på Probes antagna kantflanker, inte på sourcade värden, och ska bekräftas; kopplingen som sådan är läst ur kopparen.) En crosstalk-regel tittar inom kortet; det här fyndet handlar om vad som lämnar det.

Komponenter som redan tagit slut

En granskning som läser databladet läser också livscykeln. På det här kortet:

I²C-muxen IC6 (PCA9548APW, NXP) rapporteras obsolet — sista beställningsdatum passerat redan 2018-01-24, inga kvar hos distributören och ingen godkänd ersättare registrerad. DDR4-minnet MT40A1G16 sitter på sex placeringar och är obsolet. Konfigurationsflashen MT25QU01G likaså. Och en TVS-diod, BZX84C3V3, gick från “Active” till “Obsolete” under tiden kortet låg i granskning — en inköpsrisk som uppstod efter att designen frystes. Inget av det här är en layout- eller schemafråga; det är en fråga om vad som faktiskt går att köpa.

Varför ERC och DRC inte ser det här

De sex fynden har en sak gemensamt: de kräver att man läser layout, schema och datablad tillsammans, och väger in intention, ändringshistorik och komponenternas livscykel.

En ERC kontrollerar att nätlistan är konsekvent. En DRC kontrollerar att geometrin håller tillverkningsreglerna. Båda är nödvändiga, och ingen av dem vet vad ett stift är till för, vad ett datablad kräver, vilken fix ett issue-spår bad om, eller om en krets fortfarande går att köpa. Det är där en granskning som Probes tar vid. Mer om den gränsen i Varför ERC och DRC inte räcker.

Öppet, för den som vill bläddra

Hela granskningen av DI/OT SB ZU — och av 87 andra CERN-designer, tillsammans 1 351 fynd — ligger publikt, varje fynd kopplat till de stift, nät och databladssidor det vilar på:

cern.probe.esharp.se →

Designerna ägs av sina upphovspersoner och är publicerade på CERN Open Hardware Repository under CERN-OHL. Probe körs av E# (E-Sharp AB).

Vill du se samma sak på din egen design? Du kör granskningen själv — boka en demo.

Boka en demo av Probe

Visa oss ditt kort — vi granskar det och går igenom fynden tillsammans.

Föredrar du att mejla? info@esharp.se